Det är långledigt. Långledigt som i tid att ge varandra varsin sovmorgon, tid att träna och framför allt spendera tid tillsammans. Vi har spenderat en vecka på västkusten med min familj. Mina föräldrar, syskon och deras familjer. Det har varit stormigt, regnigt, kallt och helt fantastiskt skönt att få fira jul med hela familjen samlad.
Så det där med träningen. Många skakar på huvudet. Förstår inte. Kan inte begripa vad man skall ut och göra kalla dagar, blöta dagar, ja alla dagar oavsett om det är julafton, midsommarafton, en vanlig tisdag eller bara en helt annan dag på året. Det är dock ett helt annat inlägg, som jag skall skriva någon dag. Det här handlar om rörelseglädjen. Om förra veckans lerigs löparskor mitt i julefrid, mozartkulor, kolor med chocklad- och havssaltsöverdrag, familjespel, familjemiddagar och slött häng i soffan. Jag älskar att träna. Punkt. Jag älskar att röra på mig. De senaste åren har jag dock blivit bättre på att anpassa mig så att jag kan göra det tillsammans med andra, på andras villkor kanske mer än mina egna vid vissa tillfällen. Som julaftonens pw. Visst hade det varit skönt att sticka ut och springa, nu när snön inte fanns att tillgå. Men istället, när fler ville med omvärderade jag det hela till en pw med styrka vid hemkomst. Jag och min ena brors blivande fru (japp, det är bröllop igen i sommar) fick en skön pulshöjande promenad som jag avslutade i den nya gäststugan med armhävningar, sit-ups, burpees och annat skoj. Bra träning och trevligt sällskap.
Juldagens backintervaller med fint sällskap |
Juldagen bjöd på ännu mer regn och blåst. Men också på ett härligt backpass tillsammans med sambon, lillebror och hans fru. 4 km och därefter 10 intervaller i backen, nedvarvning och sedan....japp, jag vet att jag är barnslig, men det blev tjurrusning mot sambon hela vägen upp för "Stenströmsbacken" (ni därhemma vet vad jag pratar om). Sen, blev det nedvarvning igen och fyra mycket nöjda löpare kunde krypa in i stugvärmen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar