Det är verkligen fantastiskt ute nu. Vi satt och åt middag på Åre torg kl. 21 igår kväll. Utomhus. I september. Utan vinterjacka. Dagen hade bjudit på sol, värme och en massa adrenalin och ännu mer endorfiner.
Fjällvärlden lös i brandgult, rött och grönt. Den karga skutan såg ut att ligga högt upp mot några lätta moln som hade dragit in över den annars blå himlen. Väl där uppe bjöd den på magisk utsikt över ytterligare fjäll, Åresjöns glittrande vatten och Kall.
Lördagen började i lågterräng och grön nedfart. För att lära känna cykeln, känna på terrängen och bara prova-på. Därefter drog vi iväg i blå nedfart. En härlig slingrig bana. Upp- och ner i liften. Testade några fler nerfarter och därefter ställde vi oss i den långa kön för att ta oss upp till Skutan.
Det blev en grym upplevelse. Vidderna, känslan, farten. Energin bara öste ur kroppen. Helt fantastiskt!
Idag, söndag, drog vi på våra träningsvärkande kroppar löparkläderna för en löptur/vandring upp till Skutan och ner. Det var 25 grader i dalen och alldeles vindstilla. Riktigt varmt och svettigt. Pga ombyggnationer tappade vi bort leden då vi kommit till Fjällgården. Följde vattenfallet längs en liten snårig stig. Tog av vid en torkad bäckfåra och fortsatte upp tills vi hittade en led lite längre upp på fjället. Därefter tappade vi bort leden några gånger till innan vi bestämde oss för att bara ta sikte på kabinbanehuset längst upp och bara gå. Det går liksom inte att gå vilse i det väder vi hade idag. Från kabinbanan gick vi leden upp till toppstugan. Tänk om vi hade vetat att man kunde köpa kaffe där lördagar och söndagar? Ja, även våfflor för den som inte är "glutnisse".
Med några rejäla grimaser och en hel del pannben tog vi oss upp och fick njuta en stund innan vi drog på oss skorna igen och begav oss ner. Vissa ställen var så branta att det inte gick att springa men vi höll ett bra tempo och var rejält nöjda när vi landade på Tott parkering igen efter strax över tre timmar total löpning/vandring/klättring. Med alla omvägar och snåriga vägar vi valde tog det lite längre tid än vi hade trott men vad gör väl några omvägar sådana här fina dagar och även omvägarna ger ju resultat.
Det finns bara ett att säga. Vilka fantastiska dagar detta liv bjuder på. Lycka och glädje. Tänk när mina tjejer växt på sig lite så att vi kan dela sådana här häftiga äventyr. Tills dess får vi dela andra spännande upplevelser. Efter sådana här dagar är det helt fantastiskt att få komma hem till dom. Full av energi att vara en ännu bättre mamma till mina fina.
Skaffa er en fin vecka. Det är ni värd!
Kram och go natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar