Fjället som spegel till livet

Det var min allra första löprunda på fjäll. Kan inte minnas att jag någonsin sprungit i fjällterräng tidigare. Ja, om du nu inte räknar med Gustavsbergsbacken. Jo, det är sant. Jag har ju sprungit i Åre för några år sedan. Så ok, det var inte första passet. Men vi stannar där i det resonemanget och fortsätter upp på fjället. För fjället fick mig att tappa andan. Fjället lät mig en här morgonen uppleva livet, så som vi lever det, rent metaforiskt.

Sprang iväg utan att egentligen veta vilken väg jag skulle ta. Det enda jag visste var att jag skulle till fjället. Tog mig upp för backen som leder mot sommarleden och därefter upp för slalomsystemets huvudbacke. Att säga att jag sprang är nog inte att använda det rätta ordet. Istället skulle jag vilja använda ordet gå-snabbt. Försökte ta korta trippande steg men noterade ganska snabbt att det var för brant nästan allra längst upp. Resten av det där passet. Fullt av njutning, bjöd på stora stenblock, stigar som försvann, rädsla över att den där vita renen som kom emot mig var den tama renen som skulle jaga mig hela vägen ner från fjället. Det bjöd på stigar som jag visste vart dom ledde, stigar jag inte hade en aning om vart jag skulle hamna om jag följde dem. Hela tiden kontroll över vart jag var men inte hela tiden vart jag skulle. Sankmarken bjöd på blöta fötter, likt rejäla magplask och kroppen visade styrka, kraft och energi. Marken var på sina ställen väldigt ojämn och lurig och ibland jämn och fin likt graniten hemma i Bohuslän. Fastnade i snåriga buskage och tog mig kraftfullt ur de samma. Det jag kände där uppe på fjället den där morgonen under 90 minuter var ren och skär lycka. Det var verkligen livet som pulserade i ådrorna och hade jag bara haft chansen, tid och lite mat att tillgå hade jag gärna sprungit ett par timmar till.

Förra året missade jag anmälningstiden för AXA fjällmaraton. Nästa år skall jag vara med. Dagen då anmälningarna släpps är jag ledig, då skall jag sitta och trycka vid datorn för att få uppleva det som många gjorde i år.

Jag känner glädje över mitt stora intresse idrotten. Ibland mer och ibland mindre men i lördags var det ren och skär lycka. Tack ännu en gång min kropp för att du ställer upp när jag vill att du skall jobba.

 Sammanfattar den här veckan och har fått 23 km i benen och ett crosspass. Imorgon väntar planeringsdag på nya jobbet. Väskan är packad, cykeldäcken pumpade så innan jobbdagen börjar har jag planerat ett brickpass. Nu när jobbet drar igång kommer fler chanser till träning. Det ser jag fram emot.

Hej hösten, med brinnande löv och vackra soliga dagar varvat med kalla vindar och strilande regn, du är välkommen!