lördag 22 juni 2013

Midsommarens skönhet och tunga träning

Midsommarhelg är en helg med traditioner. Jag gillar dom här helgerna. Dom behöver inte vara så märkvärdiga men jag gillar våra storhelger då det erbjuds lite extra fest i livet. Jag gillar att ge mina barn minnen från fina midsommar med lek, bus, dans kring midsommarstången, sommarklänningar och allt det som vi väljer in i vårt midsommarfirande. Med alla blommor, den värme och sol vi fick igår och med hela sommaren som ligger framför oss känns midsommar som något fräscht, levande och färgglatt på något sätt.

När man känner sig som mest levande är det läge att göra något man inte gjort på länge eller kanske inte alls. För mig blev det distansrekord. Siktet var inställt på 12 km. Ungefär två år sedan senast jag sprang längre än 10 km. Redan första kilometern kände jag att kroppen var som att bära runt på en tung sten. Inte ens i närheten av några lätta steg. Men....var det sagt 12 km så var det sagt 12 km.

Min 12 km sträcka är som att springa på platåer. Raksträcka, uppförsbacke, raksträcka, uppförsbacke, raksträcka, uppförsbacke, tills man sprungit nerifrån sjön och upp över E14 och en bit till. Sedan tror man att man skall få springa nerför efter 6 km. Visst får man det men varenda nedförsbacke har en uppförsbacke precis innan. Slitigt men en utmaning att försöka hålla samma tempo upp över krönen. Min styrka sitter i mina starka ben, dom gör sig själva rättvisa just där. Min svaghet är att jag är ganska tung varför jag får slita lite mer på flacken, men jag tror att jag har börjat kompensera det med ett bättre och bättre löpsteg varför tempot är på väg upp.

Solen sprack upp efter en lite kallare start och jag var lätt nöjd över att kepsen hade åkt på för annars hade solen gassat. Mindre nöjd över den mycket tunna men långärmade funktionströja jag hade på mig. Slet i ärmarna för att få dem så högt upp som möjligt när det började bli för varmt. Men, resultatet under denna tunga löpning får jag ändå vara nöjd med. Strax över 12 km i 5.35 tempo. Det var inget tungt tempo eller på något sätt svårt att hitta energi till benen. Det var bara kroppen som var tung och dessutom hade jag lätt håll varför mina 12 km inte var någon skön tur men.....även dom tunga träningspassen med oflyt skall genomföras. Det ger inte minst en starkare mental inställning och nästa gång när kroppen känns lättare kommer den längre sträckan kännas hur fin som helst. Nästa långpass får bli 15 km.

Skaffa er en fin söndag! Själv skall jag fira vår intensiva men ljuvliga och fantastiska 1-åring.

2 kommentarer: