Vara där man vill vara, på väg dit man vill

På väg dit jag vill!

Det var september 2012 som jag stod och tvekade inför att anmäla mig till träningsresan som skulle gå till Fuerteventura. Där och då under dom där höstmånaderna vågade jag inte tänka framåt, vågade inte planera eller tro på framtiden. Rädslan tog över allt. Chocken över att framtiden var hotad tog över min kropp och satte allt på paus. Men så anmälde jag mig ändå. Betalade anmälningsavgiften och nu står jag här en vecka innan avresa och känner mig stark igen. Rädslan är inte helt borta. Rädslan efter att ha stått under ett så stort hot kommer nog alltid finnas där som ett litet mörkt moln. Men det får inte ta över, påverka min vardag och mitt liv. Det är bara en tanke. En känsla. En liten flisa i foten som sticker till ibland så det svider i hela kroppen. Den får göra det men bara under korta stunder när jag påminns om hur skört livet kan vara och hur orättvist och ruttet det är ibland. Men sedan måste det få bli vackert igen.

..och precis så är det just nu. Vackert. Spännande. Häftigt. Fyllt med äventyr. Kommande vecka väntar en träningsresa till Playitas Fuerteventura. Där jag skall instruera i Core, simning och löpning. Just nu planeras det för fullt. Utöver det blir det ju att besöka andras pass och mest sugen är jag på GRIT, CrossFit och BootCamp. Men det kommer även bli cykel. Både spinning och utomhus i form av landsväg och mountainbike. En orgie i träning och jag älskar det. Mitt ego skall få sig en riktig boost inför sommaren i form av egen tid för sådant som jag älskar. Det är verkligen lyx för en småbarnsmamma.

Idag gick ansökan iväg för att gå CrossNature´s utbildning i augusti så om allt går som jag vill tar jag ett steg mot en idé, en dröm en längtan från och med i höst. Har funderat så länge. Nu är det dags.

Maj månads utmaningar ligger framför mina fötter. Det är bara att ta sig an dom. Dock får Göteborgsvarvet stå tillbaka då träningen inför detta har fått stå tillbaka för fjällnjutning i form av längdskidor, snöskor och slalom. Men....någonstans där i benen sitter löpningen kvar vilket visade sig när jag en kväll för någon vecka sedan bestämde mig för att ge mig ut och springa och inte komma hem förrän det stod 10 km på gps´en och strax under timmen senare var jag hemma. Det finns där. Nu är det dags att ta fram det.

Bloggen har fått nytt liv så häng med.