Hade ingen aning om att jag under de 22,6 km vi var ute skulle hinna lära mig så mycket mer om skidåkning. Helt nybörjare är jag ju inte. Jag har ju faktiskt åkte ett par Vasalopp och det bästa på tiden 8.10. Inte så himla illa trots allt kan jag tycka. Men jag har mycket kvar att lära om teknik för tidigare har jag mest gått på envishet, vilja och styrka. Så åkte vi då och det var armbågar lite längre in, högre frekvens på stakningen, lite kortare tag, övningar för att öka nyttjandet av skidornas kapacitet, bort med stavar och bara jobba med skidorna. Sen då.....
Sedan den stora myren och farten. Så snabbt i nedförsbacken att jag aldrig någonsin vågat ha den farten på skidor tidigare och hade något kommit i vägen då, då hade det gått illa. Sedan ett par kilometer med helt fantastiska spår och hög fart. Bara staka och susa fram och där och då kände man sig som en fantastiskt bra skidåkare. Det var så det isade i tandköttet för ansiktet var bara ett stort leende.
I 2 tim och 23 min var vi ute och med tanke på all teknikträning, stopp för att ta av och på skidor pga vägövergångar, stopp för tekinkprat, m.m. så höll vi ett bra tempo under våra 22,6 km. Ett tempo som kändes helt perfekt för långdistans.
Ikväll går jag och lägger mig som en bättre skidåkare (tack för det Frida) och med kvitto på att den här kroppen inte är i så dålig form trots allt. Den är betydligt starkare och uthålligare än jag trodde. Nu återstår bara ett par långa pass och några kortare så skall nog Tjejvasan bli en härlig och kul resa. De tre milen kommer jag genomföra utan några som helst prestationskrav på mig själv. Jag skall bara ha en skönt lopp.
Tack för idag vänner!
Låter som ett alldeles underbart pass, härligt!
SvaraRadera