Igår tog jag farväl av cancerspöket. Jag lämnade öronmottagningen med läkarens ord frisk ringandes i öronen. Ljuvlig musik. Det fanns absolut inga sjuka celler i cystan. Hon var så glad för min skull. Jag är glad för min skull. Jag är så tacksam för att det denna gång var något godartat. Att jag får vara här med mina flickor, min sambo, min familj. Att jag "slapp undan" cancerkampen den här gången.
Själsligen kommer jag få hjälp att bearbeta det som hänt. Kroppsligen bevisade jag för mig själv och min kropp igår att jag är frisk genom att springa. Jag sprang i mörkret och jag var inte rädd. Undra om jag någonsin kommer vara mörkrädd igen. Nu när jag vet, med varje fiber i min kropp, att det finns något mycket mer skrämmande, något man inte kan springa ifrån. Något man inte kan gömma sig för. Något som ingen av oss är skyddad för. En sjukdom som ingen har fripass från. Den kan drabba vem som helst, när som helst i livet.
Fyra friska, kyliga, mörka kilometer blev det. Hade tagit sikte på tre. Men det kändes bra så jag gav mig själv ytterligare en. Som ett extra bevis på att jag orkar. Är full av energi igen. Jag var inte snabb (5.50 min/km). Men jag mådde gott. Hela cirkulationssystemet fick sig en svår chock. Jag var trött och mör i kroppen efteråt.
Vinterfrosten visade sig från sin vackraste sida i morse med solens morgonstrålar till hjälp att lysa upp Storsjön och naturen. Helheten bjöd in till en lång promenad i solskenet med min vackra bebis. 90 minuter. Den längsta promenaden sedan hon föddes och det bränner från kylan i luften i kinderna och jag känner mig mer levande än på länge.
Jag har begravt spöket nu. Nu går jag vidare. Nu tar jag sikte på hälsa och välmående. Men, jag har inte glömt att jag lovat att skänka min sluttid i kommande lopp till cancerfonden. Det blir min avskedsgåva till mitt cancerspöket och jag gör det till den här insamlingen.
Kram
Underbart att höra! Skön känsla när man äntligen får svar! Ja det gäller att leva här och nu och uppskatta det man har. Du skriver så fint. Kram på dig/ Jill
SvaraRaderaJa, Jill det är här o nu som gäller o att uppskatta det man har. Tack för fina ord. Kram
RaderaSå härligt att kunna säga adjö till denna fasansfulla sjukdom!
SvaraRaderaJa nu är jag igenom detta o skall blicka framåt. :-)
RaderaHÄRLIGT! Sammanfattar dina fyra senaste inläggstitlar med: Trendig! Tränad! Din tur nu! Farväl till spöken! KRAM
SvaraRaderaVill minnas att det var ett o framför tränad. :-) Men ge mig några månader till så. Trendig I Wish. hahaha.... Men du har rätt. Det är min tur nu, vinden har vänt!
RaderaDu har varit iväg på en resa och vänt - välkommen tillbaka..
SvaraRaderaTack! :-)
Radera