torsdag 21 november 2013

Finnas mitt i allt

I tankarna har jag gjort många blogginlägg senaste tiden. Jag har skrivit om den djupa rädslan över att behöva gå igenom en cancerutredning, ångesten, den existentiella krisen, det stora kaoset. Jag har fortsatt att skriva om min upprördhet över all denna matprestationshets där dieter avlöser varandra och vi pekpinnas hit och dit över vad vi äter, dricker, lever. Detta samtidigt som jag vill berätta hur det är att leva med en autoimmun sjukdom, uppvuxen med att alltid vara lite annorlunda när det serveras mat. Att få diagnosen på 70-talet och inte 2013-talet. Ett långt inlägg har handlat om hur jag brinner av när jag bemöts av "lilla gumman" attityd av män i mitt yrke och väljer att låta bli kvällslöprundan om jag måste springa ensam för att jag är rädd, mörkrädd, rädd över vad mörkret kan innehålla.

Ett par inlägg har varit att lite grundare karaktär. Min numera ständiga träningsvärk efter att kört BodyPump, Rpm (cykel), HIIT-Challenge, HIIT-cirkel, GRIIT-Strength och tagit upp löpningen igen lite smått. Mina muskler protesterar samtidigt som hela jag mår så himla bra.

Annars handlar mest inläggen om hur jag just nu mest av allt är mamma. Curlar, hämtar, lämnar, fixar inför dansuppvisning, hjälper att ta hand om kaniner, sitter på läktaren under ridlektionen eller springer med vid sidan om, bakar chokladbollar, lagar mat, tänder ljus och sitter och pratar om spännande saker som 6-åringen varit med om under dagen och försöker hänga med i de långa uttalande min ettåring har på ett språk som jag ännu har svårt att förstå. Inläggen handlar om hur fantastiskt det är att sitta på golvet en vanlig torsdag och busa tills lillprinsessan kiknar av skratt och att få vara en del av detta stora. Ett långt inlägg om att jag inte behöver något mer än det. Om jag bara fick välja en enda sak i livet skulle det vara mina barn, som ger så mycket.

Ja, mina inlägg har nog tagit upp stora delar av det som är mitt liv just nu. Ett liv jag älskar och hyllar varje dag. Ett liv jag finns mitt i. Mitt i allt som händer, som jag påverkar eller som jag bara låter hända. Låter det bli en balans mellan allt, där allt jag väljer in får ta plats.

Så har det sett ut i mitt huvud, men jag har haft för fullt upp med att träna, baka chokladbollar, sitta på läktaren i ridhuset, jobba och agera i andra sammanhang för att hinna skriva, för att låta det ta tid. Men snart kommer nog alla dom där inläggen. När jag klurat lite på dom. När jag känt och klämt på dom, då...då kommer allt det som just nu är osammanhängande trådar av ord i mitt huvud. Tills dess säger jag.....

God Natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar