Som jag väljer att se mig själv. Frisk och sund. |
Men till denna "viloperiod" fick jag med mig 2x 7 km skidåkning lördag och söndag, ett härligt styrkepass med en fin vän och våra små underbara diamanter och en lång skön promenad med en annan fin vän, från förra veckan. En vecka som värmer. Jag kunde röra på mig (läs träna, svettas, må fysiskt bra) en vecka efter förra operationen och innan den här andra. Jag fick sällskap av människor som finns där när man behöver någon som skingrar ens tankar. Jag känner mig stark och skall precis som en kompis sa satsa uppåt och framåt nu. Bli den starka människa jag vet att jag är. Måste bara läka först.
Min tuffa lilla tjej kommer förmodligen bli självlysande snart efter allt som har tryckts i mig de senaste månaderna. Men jag litar på att den information jag fått om vad som förs över i modersmjölken är korrekt. Känns dock som en tid med rejält nyttig, näringsrik och "ren" mat är på sin plats för att väga upp allt som varit och för att samla på sig energi igen. Energi har annars bara försvunnit ut som genom ett stort svart hål. Ovisshet sliter på kropp och själ.
Som sagt, uppåt, framåt är det som gäller. Jag har ett svar kvar som jag vill ha innan jag helt kan släppa det här, men jag har lovat mig själv att inte oroa mig, för ingen läkare är orolig längre. Jag måste våga lita på dom.
Mina vänner glöm aldrig att den största gåvan ni någonsin kan få är gåvan att få vara frisk.
Kram
Oj. Hoppas det inte var något allvarligt! Ska bli kul att följa Ironmanresan!
SvaraRaderaSom du kanske läst i senare blogginlägg så här det varit ganska allvarligt. Men nu är siktet riktat framåt. :-)
RaderaLåter inte alls bra? Hoppas att vad det nu var/är är borta och att du får vara frisk, det är ju det viktigaste ett 6 cm sår kan man ju leva med!
SvaraRaderaKram