söndag 28 oktober 2012

Nu spelas det musik igen

Världens bästa present presenterades för mig i fredags. Den där sista pusselbiten som jag längtat så länge efter. Den där knölen (cystan) jag haft på halsen sedan i augusti, som skapat så mycket ångest, så många provtagningar och operationer var godartad. Läkaren sa vid första besöket att jag skulle bli vän med den. Men nej, vår personkemi har verkligen inte funkat. Det har snarare känts som en oinbjuden gäst som kommit på besök utan att först fråga om hen är välkommen. (Ja, ni såg rätt jag använde ordet hen).

För två månader sedan tryckte någon på pausknappen i samma sekund som läkaren mitt emot mig sa de ord som kändes så overkliga. Jag orkar inte ta dom i min mun. Dom inbringar så mycket ångest. Dom får hela världesbilden att vridas och tanken att fara så långt fram att det svartnar för ögonen. Livet har stått still sedan dess. Medan andra har druckit rosé ur stora vinglas, njutit höstsolen, solat sig i ett varmt europeiskt land, levt livet som dom själva valt, har mitt liv stannat upp. Jag har tagit mig igenom dagarna, tagit hand om mina älskade tjejer, men jag har inte levt. Jag har varit mitt upp i mitt trauma. Ena stunden varit kaxig och planerat framåt och andra stunden inte ens vågat tänka på morgondagen för att den innebär besked som jag kanske inte vill ha.

Så i fredags kom sista beskedet. Det var en halscysta på bra humör. Alla celler därinne var goda, glada, vackra och någon satte på musiken igen. Jag dansar fortfarande långsamt, men jag dansar igen, mitt leende är äkta och det känns som att någon gav mig mitt liv tillbaka i fredags kl. 9 vid busshållsplatsen.

Firade med att städa bort alla dammtussar i hörnen här hemma, tillsammans med min fina sambo. Hade fina vänner på middag igår och allt var liksom som vanligt. Älskar det vanliga, älskar det enkla, älskar att få vara med min familj. Älskar att vara frisk om än något vingbruten ännu men det kommer bli bra. Det kommer bli bäst!

Nu väntar en helt vanlig söndag. En sådan där fartfylld som jag tycker om med en mängd små saker som vi vill göra. Långpromenad, shopping av nya träningskläder, ridskola, middag hos svärmor, småpyssel här hemma och sedan, sedan skall jag glida ner i soffan kl. 20.00 med en kopp härligt ingefärste och skratta hjärtligt åt Solsidan. Denna fantastiska serie som fångar allt det patetiska vi väljer lägger energi på under vår levnadstid. Men himla kul är det!

 Skaffa er en fin söndag och ta hand om varandra!

Det vackraste!
Kram


6 kommentarer:

  1. Ojoj, det var jobbigt. Jag vet precis hur man mår, sen jag var sjuk. Dagarna går och man finns med, men ändå inte. Men va´ skönt att det var en bra knöl. En stor kram till dig. Och njut av livet. Monica.H-J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja nu njuter vi dubbelt upp. :-) Skall ta mig upp och hälsa på er någon dag framöver nu när jag är starkare. Kram

      Radera
  2. Skönt att allt gått bra. Måste ha varit en jobbig tid. Nu får du njuta av din mammaledighet. Väldigt fint skrivet, man får sig en tankeställare.
    kram Anneli Ivarsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, livet är verkligen skört och det finns inga garantier för något. Må gott! Kram

      Radera